Inlägget igår... ja. Livet är inte bara all fun men jag lever och jag vet att jag har människor (och djur) runt omkring mig som älskar och stöttar mig. Det finns dem som har det värre och inte har ett nät. Men hur är det man säger? Även solen har sina fläckar (och svarta hål).

Mår så satans piss. Huvudet känns som ett enda virrvarr, magkatarren svider satan, hjärtat bultar och värker. Jag har inte koll på vad jag gör eller nått. Vill bara ta nån stark jävla tablett och sova i en dryg månad. Vakna samma dag som vi ska komma hem från Gran Canaria. Inget känns kul. Livet känns bajs. Tårarna forsar över och jag vill bara spy. Jag som älskar julen önskar att den vore förbi, ser inget kul i det. Går ständigt med dåligt samvete. Räcker inte till för någon, är bara sur och vresig. Vill skrika åt världen att dra åt helvete! Jag orkar inte. När ska jag få må bra och slippa dras med alla tankar vridna skitgrejjer.... Fy fan! Jag är inte nöjd med något och ingen är nöjd med mig, särskilt inte jag. Inget kan jag bara dra skit över allt. Förlåt, måste bara få skriva av mig, inte för att det hjälper... kanske jag raderar alltihopa kanske inte. Jag kanske skrattar men det är bara en jävla fasad. en krackelerad fasad, täckt med mossa och spindelväv. FAN!

Igår när jag var på ICA hade de erbjudande om att köpa billiga morötter, bra till grisarna tänkte jag... men sen kom jag på...

Katterna och Lucas har inte fått middag sa jag till Emil igår, grisarna då? tänkte han fråga,...men sen kom han på....

Jag måste nog åka hem och ge grisarna mat snart tänkte jag idag... men sen kom jag på...

Mina fina gosgrisar ni fattas mig, erat kvitter när man kommer hem... Det är tyst nu, för tyst.

Idag 14.40 somnade Ärtans Miss Fleetwood och Doris in. 7- och 6år gamla. Vila i Frid mina fina gosgrisar. Jag önskar att denna dag snart är över, det har varit en jobbigt och smärtsam dag från början till slut och mina tårar bara rinner. Jag vet att jag gjorde det enda rätta men det gör ont att göra rätt. Ärtan var i dåligt skick och i hennes ålder är det inte schysst att börja gräva i henne och hon såg ut att ha gett upp. Doris hade säkert kunna leva något år till men hon hade äggstockstumörer och var redan omplacerad minst tre gånger i sitt sexåriga liv. Jag ville inte utsätta henne för ännu en omplacering och det går inte att veta när och om hon får ont. Nu väntar det på mig vid Regnbågsbron tillsammans med Issie, Aure, Sotis, Doom, Goblin och Magina.

Ärtan       

Doris 

Vila I Frid

På onsdag har marsvinen tid hos veterinären. Först ska det göras en hälsostatus på dem och det troliga är att de kommer att få somna in. Ärtan är inte helt kry. Hon har fått en tumör på bringan som stör henne i hennes hygien och liknande. Sen har hon blivit alldeles fjällig bak på rumpan och baktassarna är röda av diarrén fast att jag tvättat henne. Dessutom så rinner det ur ögat på den sidan som hon har tumören, jag antar att det trycker på. Så som det verkar så kommer hon att få avsluta sitt jordeliv på onsdag och fara vidare till Regnbågsbron. Blir det så så kommer Doris att få följa henne. Hon har tumörer i sina äggstockar, det har hon haft länge och har hitills inte lidit av det men att omplacera henne nu, 6år gammal och dessutom då med tumörer är inte schysst. Hade det varit ett ungt och friskt marsvin så hade det varit annourlunda. Och själv vill jag inte ha henne. Det är djurplågeri, att bli lämnad ensam sina sista månader i livet när man haft kompis hela sitt liv och dessutom är ett flockdjur.

Det känns så jobbigt men samtidigt är det en lättnad nu när jag verkligen ser på Ärtan att hon är sämre. Dock hade jag velat åka in i dag och liksom sluta det nu... Nu blir det imorgon och halva onsdagen som jag måste ha det i tankarna... Och som hon måste fortsätta sitt liv istället för att få somna in. Fina Ärtan och fina Doris!

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Författare okänd...

Idag vid arton-tiden slutade ditt hjärta att slå, du är nu fri från allt det onda. Saknad på jorden men kvar i dina älskades hjärtan. Fina Nalle Björnen. Vila I Frid.