Det blev alltså ingen blogg under lördagen, det är liksom inte så kul att blogga utan bilder men här kommer en liten bildbomb. Tar inte alla på samma gång för då tröttnar ni och blundar nog istället.

Det är Robin Hood vi vill ha!

En skitränna, japp så här ser den ut. Här har typ Magnus Ladulås bajsat. Eller vem det nu var. Vissa i vårt sällskap tyckte att det var en bra idé att klättra upp i skitrännan. 

Det här måste ju vara en bajsblomma då? För den växte nedanför bajsrännan.

När man hade klättrat upp för bajsrännan kom man hit upp.

Sen åkte vi remmarlag, supermysigt! Tänk om man kunde livnära sig på att köra remmarlag här i Ösmo också! 

Var tvungen att ta med en bild till, Nero och Rasmus Lucas hette hästarna och labradåren hette Tyson. 12år och varit "remmarlagshund"  hela livet. Varit med på varenda tur.

Och till sist en bild på min snygga svägerska. 

Förlåt för ett otroligt tråkigt och oinspirerat inlägg. Skit i texten och titta på bildena isället.

Idag har jag jagat tjuvar, ellet en tjuv är nog mer rätt. Närmare bestämt Blom! Ja, Dunder-Karlsson var på semester eller nått.. Man bara måste älska mitt jobb! Annars då?! Jo jag sitter i bilen med en orkidé mellan benen. Ja mer mellan knäna om vi ska vara noga. En pina för ett adhd-barn som jag! Att sitta stilla alltså, inte orkidén... Vad invecklat det blev. Jag försöker i alla fall göra det bästa av situationen med bra musik i öronen, bars två timmar kvar eller så. Åh suck! Om bloggplatsen hade fixat sin app så hade ni fått en bild på mig i mina fina hörlurar. Rosa med döskallar på, liten hjälp på vägen när ni tänker mig i dem. Jaja, återgår till att sucka högt så att resesällskapet förstår hur tråkigt det är att åka bil. Tjingeling!

Den här söta supersociala kattflickan hämger ute hos oss, någon som känner igen henne? Hon är märkt i örat men jag ser inte hela nummret. Barnkär, relatvit hundvan och som sagt otroligt sällskapssjuk. 

Det blev tydligen ingen blogg igår... Konstigt jag som trodde att den skrev sig själv bara man tänkte på det. Det får bli ett jäkla snabbt inlägg. Jag ska packa, duscha och somna innan tio. Det är nog kört va? Vi får se hur det blir med uppdatering av bloggen under helgen. Vi ska nämligen ner och ut till Visingsö och fira svärmor, vet inte hur det är täckning och så därute. Lucas får bo hos sin mormor och morfar och katterna tar grannarna hand om, om det är någon som undara så vet ni.

Bjuder på lite bilder från vår skogspromead nu ikväll. Blåsippor överallt!

Nu gör jag som Puma, ryggläge fast i sängen då. Först måste jag ju förstås kissa med Lucas, men sen... Natti!

Ville bara visa mina fina nyckerlring som jag fick igår! Ända från asien kommer den, vet inte exakt vart tyvärr (för det ville ni veta va?). Långväga Kitty! Tack snälla L och O! Nu ska jag återgå till att titta på mina idol, Cesar. Och nej jag tycker inte allt han gör är bra men han kan läsa hundar den mannen!

Igår hade jag en riktig tråkdag (emil jobbade), ja förutom då när jag var ute i urskogen med Lucas förstås. Men när man är aningen översocial och inte har någon annan än hunden att prata med (dumma påsk) så blir man aningen rastlös. Särskilt om man då som jag även har en släng av DAMP eller vad det nu är för bokstäver jag har.....

Så, idag bestämde jag mig för att inte ha en tråkdag (emil jobbade igen). Packade in mig själv och Lucas i bilen och åkte tio minuter i sydöstlig riktning dvs till Söder Kängsta och mina kära vänner i familjen Becker. De hade en utedag med eldning och förflyttning av diverse föremål från en bod som ska rivas till en container. Jag hjälpte till i en sådär tio minuter men det är ju alltid nått. Resten av tiden fördrev jag genom att passa på min matglada hund, busa med J, babbla med M och stora J, pussa på alla hundarna och ja... ni vet vara allmänt social. 

Lucas är utehund.  

Efter allt slit.... hrm, ja efter lite slit i alla fall. Var vi hungriga och M sa att de bara hade tråksaker i kylen då kom jag på den briljanta iden att vi skulle våldgästa slottet och äta lunch/middag där. Sagt och gjort, ringde upp deras köksmästare (Emil men visst låter det aningen bättre med köksmästare?) och vi var välkomna.

Så nu bytte Lucas skepnad från utehund till slottshund (Tänk utan telefonkiosk och allt!) och vi avnjöt en trevlig lunch på slottet i sällskap med alla spökena. 

Och av bara farten tog vi lite kaffe och småkakor i salongen, det är inte var dag man får sju sorters kakor bara sådär till fikat...

Vid åtta var vi hemma igen, då tyckte både Lucas och katterna att det var hög tid för middag. Älskade skitdjur! Man kan inte tro att för ett och ett halvt år sedan så smög katterna runt, rädda för den svarta besten som bryskt flyttat in i deras hem. Och den svarte besten som hemskt gärna ville äta upp kattmaten OCH jaga katterna! Nu är det bästa vänner. 

Det som är rött är vad vi har gått idag.