Jag må inte vara helt normal men jag gillar att vara i skogen när det regnar. Det luktar gott, det låter underbart, ljuset är fantastiskt och det är minimal risk att man träffar på andra jobbiga människor. Så det så. Liljekonvaljerna har slagit ut och det doftar ljuvligt när man går förbi dem. Underbart.

Nu ska jag hasta vidare. Lucas ska få mat och sen sticker han och jag till Stina, Devil och Ella. Det blir Let´s Dance-finalen (ag tycker att båda är värdiga vinnare) och räkor. Som vanligt. Back to basics... Som att vi aldrig har varit skilda åt av ett halvt Sverige och lite hav.

Begav mig ut på en powerwalk/spring-runda med Lucas, jag hade rätt inställning och det kändes toppen, .....i början. Sen började det. Lucas var först ut, med att vara otaggad till tusen, jag fick släpa med honom. Sen började fotlederna och vaderna att bråka med mig! Jag bet ihop och fortsatte till jag nästan höll på att spy av smärta. Ja okej inte riktigt men nästan, jag grinade riktigt illa i alla fall. Stannade för att stretcha ut men då... De muterade myggorna från planeten Uranus anföll! Det vara bara att ge upp och fortsätta mitt illa-grinande längs stigen. Och Lucas? ja han hade ju lagt sig tillrätta så honom fick jag dra upp. Vi fortsatte vårt kämpande och precis när jag skulle börja jogga igen så skulle Lucas ABSOLUT kissa! När han gjort det så tog jag satts igen och då... ramlade min hårsnodd ur håret och ner på stigen. Ungefär där gav jag upp och insåg att det inte var menat. Så jag slog av på takten och tog en powerwalk light istället. Men sen när jag kom hem så hoppade jag upp på min crosstrainer (för första gången sen vi flyttade) och körde ett medelpass  på tio minuter OCH det gick riktigt bra faktiskt. Över förväntan.  

Otaggad hund.  

Ett kärt återseende!

Ella, Lucas, Scilla och låååångt där framme Devil.

Idag kom äntligen Stina hem efter tre månader som Ölands-bo. Jag vill lova att det har känts märkligt att inte träffas varje dag som vi gör i vanliga fall. Men nu så. En klapp på ryggen och "härligt att du är hemma" blev det. Vi är inte kramas typerna. Vi kramas med andra men inte med varandra... Det finns säkert en psykologterm för det? Nåväl. Hundarna blev glada att träffas och de räds inte kroppskontakt. Ella hälsade knappt på mig utan störtade rakt fram till min bil och hoppa in till Lucas i bakluckan när jag öppnade. Sötnosar! 

Ett annat kärt återseende i hagen, Axel och Jaspis.  

Efter att ha jobbat en hel dag utan rast med oavbruten smärta i skuldran/nacken/ryggen och sen dessutom en sommarfest på det där en kollega lyckades klämma mitt finger i en dörr så var jag rätt slut när jag kom hem. Men ändå så släpade jag mig ut på en powerwalk med Lucas. Efter två av mina dryga tre kilometer så kände jag av vaderna men inte mer än att jag stod ut med smärtan. Pressade mig i mål och se... när jag kom hem så var energin tillbaka. Vattnade i drivbänkarna och av bara farten så tvättade jag bilen. Inte bara spolade av henne utan verkligen skrubbade. Ibland överraskar man sig själv. 

Jag har dock insett att jag inte kan ha fasta dagar när jag ska "träna" för då blir det ett måste och på så sätt ubertråkigt! Bättre att göra det när andan faller på.

Jag har flera i min direkta närhet som lever med daglig smärta och jag kan bara säga att jag verkligen beundrar er, hur orkar ni?

Detaljbild från dagens (för en gångs skull) outfit...   

GRATTIS till Stina och Jaspis till dagens resultat på 3-årstestet. 8-8-8-8-8-8 -48poäng och en biljett till Flyinge i Oktober! Då ska försteskötaren Annica med!

Jag missade alla låtar men jäklar vad spännande röstningen är! Älskar´t! LOREEN du är grym!

Lyxfrukost innan den stora stressen sätter igång! Eller jag menar såklart den mysiga dagen och kvällen med tjejerna på stan... Har jag sagt att jag inte hanterar negativ stress särskilt bra? 

Ni vet när man var mellan 14 och 25? Ja när fredagskvällarna mer eller mindre gick ut på att man just "gick ut". Nu går jag också ut men inte ut ut utan ut i skogen. Undar hur många ut man kan klämma in i en mening egentligen? Jag och Lucas begav oss ut i skogen mitt i Lets Dance, jag vet hemskt va. Men jag spelade in det vi missade, sen att ljudet inte kom med av någon anledning var väl lite tråkigt men jag kan stirra på Antons rumpa utan musik faktiskt. Lyssnar på rösterna i mitt huvud istället. 

Det var underbart i skogen, bara jag, Lucas och MYGGORNA! Hatar mygg! Tyvärr hatar inte myggorna mig, snarare tvärtom. MEN... Myggmedel is the shit! Aco:s myggspray är bäst! När jag badat i det så tycker myggorna en aning mindre om mig. Det är bra. Nu ska jag sluta parat förvirrat och hoppa in i duschen.