Är skönt mör i benen efter två timmars promenad med Lucas. Nu kan jag med gott samvete sätta mig ner i soffan och njuta av de sista timmarna av helgen.

Förresten är det någon som kan hjälpa mig att flytta mig blogg till en annan sida? Är det ens möjligt? Jag vill kunna blogga genom bloggpress i mobilen och den funktionen stöds tyvärr inte av bloggplatsen. Så synd för jag är nöjd med upplägget annars.

Jag håller med Ola Skinnarmo, klä er varmt och sluta gnäll... Strunta i att se "snygga" ut. Dra på er täckbyxkor-jacka/overall, underställ, mössa, tumvantar, riktiga kängor och en halsduk så slipper ni frysa arslet av er! Sen kan man klaga att det är kallt för att man vill ha nått att klaga på... ;)

Japp, jag har varit hos Emma idag och hon kunde säga faster! Det ni!!! Min fina lilla prinsessa. Hon får verkligen mitt hjärta att smälta! Tänk om de kunde komma i den storleken så att man slapp äckliga bebisar! Då kanske, kanske till och med jag skulle vilja ha barn. Jag skrev kanske, kanske mamma och nej de kommer ju inte i den storlekn så det är bara att glömma.

Nej ni, nu ska jag krypa ner under värmefilten i soffan och fortsätta titta på Familjen annorlunda.

PS tror att Lucas äntligen har börjat fatta "LIGG", alltså i tävlingslydnaden. Vardags "lägg dig" kan han redan och ja det är olika, förklarar nån annan gång... DS

Tänk vad fantastiskt det är att ha hund. 40minuters promenad på kvällskvisten bara sådär, det hade man ju aldrig tagit utan hund. Särskillt inte när det är 11minus och kolsvart ute. Är inte ironisk faktiskt. Det är otroligt skönt! Men jag är glad att jag har Emil att dela vissa av passen med, särskilt morgonpassen... Jag är inte morgonmänniska, eller nej det var fel för det är jag. Pigg som en mört bara jag tar mig ur den förbaskat sköna sängen. Älskade underbara säng!

Jag idag, känslomässig bergodalbana javisst!!!  

Vacker dag igen, kall men vacker, som en isprinsessa. Poetsikt va?

Jag ska baka halloncupcakes idag är det tänkt. Vi var och handlade ingredienser igår och hade allt uppskrivet på min lovley Iphone.  

Jag älskar verkligen min Iphone den har gjort mitt liv en aningens bättre... Litet sidospår tillbaka till cupcakesen...

Men ändå så lyckas vi glömma huvudingrediensen HALLONEN! Jag är helt säker på att Emil höll upp en paket med hallon och frågade "räcker det här?" Och jag svarade "Ja, det gör det" Medans han är helt säker på att det var ett paket creamcheese han frågade om... Medans jag hävdar att den frågan kom efter hallonpaketfrågan... Men uppenbarligen så hade jag en såkallad hallonhallucination -svårt ord det där. Får helt enkelt åka upp till ICA och köpa hallon idag istället då.

Nyss inkomna från en riktigt kall promenad, Lucas tyckte minsann att vi gick alldeles för långt. Han uträttade sina behov efter 400m sen tyckte han att vi skulle vända och gå hem igen. Då blev det koppel på och då följde han snällt med fast han stannade några gånger och tittande bedjande på mig... "Snälla matte...måste vi? Kan vi inte gå hem och sova i soffan istället???" Nu är det ju så att både Lucas och matte behöver röra på sig så det blev inget med det. Nu ligger sötnöten dock och sussar sött under en filt i soffan. Dålig kvalité på bilderna jag vet, måste bli bättre på att ta fram riktiga kameran.

Idag hade jag ett sånt där "svarthål-depp" igen. Vet inte vad som hände. Solen sken, fåglarna kvittrade, en perfekt dag att vara glad på. Det började med tävlingslydnanden, INGENTING fungerade. Och ja det var mitt fel, vilket jag insåg ganska snabbt, bara att strunta i det när man har en sådan dag. Nåväl... Beslöt mig för att ta en promenad istället. Började gå så sakterliga på vår enda runda... Det är ju så mycket snö så hela skogen är liksom blockerad. Tog mig neråt mot vägen och sen helt plötsligt så tog det bara stopp! Kunde som inte ta mig ett steg i rätt riktning, bara stannade och stod där som ett spån. Kunde inte för mitt liv ta ett steg till... Som att någon drog ner en svart gardin framför mina ögon. Tog mig sakta framåt några steg åt gången, kände mig världelös och korkad. Det kändes som att jag bar hela världen på min axlar... Nåväl... Efter ett tag vände jag om och började streta hemmåt, helt orkeslös var jag. Som att någon förgiftat mig. Väl hemma damp jag ner på trappen (lastpallarna) och blev sittandes där ett tag medans livet började strömma in i mig igen. Konstigt när det blir så där, det händer mig ju då och då och det är lika jobbigt varje gång. Slår till helt utan varning. Nåväl, bjuder er på bilder från eftermiddagen, efter...

  Den här fina räfsan(?) fick vi överta från grannen som inte ville ha den längre. Jag tycker att den är så fin! Den ska få stå på våran äng i sommar!

För första gången så får Doris stå hemma pga snö! Hon tog sig inte fram helt enkelt, snövallen som bildades framför henne blev hennes fall. Jag fick snällt ta Harry och Emil fick skjuts av grannen till tåget. Han ville inte åka med mig för att det skulle ta sån lång tid då jag ska lämna Lucas på vägen. Tji fick han!!! Istället för att vara på jobbet till strax efter åtta så tror jag att han var där vid halvtio... Så kan det gå -genvägar-senvägar... Så fick jag in ett ordspråk också... haha

Nåja! Det är FREDAG!!! HEPP!!!