Vi har ju läxor på tävlingslydnanden och en är att de ska lära sig fot genom att stå på en pall. Ja, en badrumspall då, ni vet en sån låg. När jag såg övningen framför mig i huvudet första gången så tänkte jag en kökspall... Fick inte riktigt ihop det.

Nåväl, att han skulle ställa sig på pallen med framtassarna förstod han ganska snabbt. Men att få honom att snurra runt ett halvt varv tog längre tid. Sen att man som förare ska vara passiv är inte eller helt lätt. Hunden ska alltså tänka ut det här själv med hjälp av GOTT godis som hålls i sluten näve rakt framför honom. Så fort en framtass närmar sig pallen får man en godisbit och massa beröm. När det väl sitter så ska man börja belöna bakbensaktivitet. Bara ett litet omtramp är BRAAAAA i början och sen bygger man på tills huden trampat runt, då ställer man sig vid sidan och får hunden att stå till vänster om föraren. Svårt att förklara så jag har gjort en superavancerad teckning för att ni ska förstå. Notera även köttbullen jag håller i handen. OBS! EJ skalenligt!

En bild säger mer än tusen ord!!! 

Det låter så sorgligt. Ett sista ögonblick, vad ska man skriva för att det inte ska bli det? Jag ska nog ägna det sista inlägget i den här listan med att skriva om just den, listan.

Jag hoppas att ni har lärt känna mig lite bättre på vägen för även om man känner varandra och har gjort det hela livet så tror jag att ni fått en del överraskningar. Har jag fel? Är det något ni inte visste om mig av det jag skrivit? Svara gärna med en kommentar eller i ett mail om ni inte vill vara offentliga. 

Jag tänkte att det här skulle bli lätt men vissa av rubrikerna har varit väldigt svåra att skriva om. Även om jag vill skriva direkt ur hjärtat så vill jag inte vara för utlämnande. Allt kan inte hängas ut offentligt. Nåväl nu är listan slut, sista inlägget idag och jag är lättad. Samtidigt som det har varit kul och ja, jag har ju valt det själv, så har det varit en liten press att prestera ett läsvärt inlägg om mig själv varje dag. Jag har lärt känna mig själv under de här trettio dagarna hoppas att ni också känner att ni fått se en ny sida av mig.

Var ute igår med trevliga vänner. Vi hamnade efter middag och drinkar (läs cider) hos Stina på ett ställe vis slussen som heter Eken. Trevligt men inte min musik, lite dansade blev det ändå för M kunde inte stå still och det smittade av sig. Hon är en vandrande jukebox, kunde varenda låt som spelades. 

Jag kom väl hem vid fyra snåret och då fick jag börja med att tvätta katt.

Emil sa att Luci antagligen fått hydralolja på huvudet och att han försökt att tvätta bort det men att det inte gick och att Luci då tvättat sig själv också. Inte bra... Så det blev kattvätt med YES-diskmedel, ordentlig avsköljning med vatten och sen krage på den stackar katten. Men "medicinen" vägde nog upp endel av det hemska med tvätten. GRÄDDE ÄR GOTT! Givetvis laktosfri då katter inte tål laktosen i komjölk. Han verkar har klarat den lilla mängden olja han antagligen fått i sig bra, märks inget på honom. Men oj vad Lucas tyckte att Lucifer såg konstig ut med halskragen. Han får upp som en raket från sin säng och jagade efter stackars Luci genom hela huset (behöver jag säga att deras matte flög efter, ARG SOM ETT BI??!).

Sämre kan man ha det!!! 

Vi passade ju grannarnas hästar när de var i spanien, eller passade och passade. Vi tog in dem på kvällen för det var någon annan som skötte resten. Så det var inte speciellt jobbigt... Men vi fick iaf. fina presenter. Läppbalsam, handkräm och bodylotion från Odd Molly och ett Amaronevin! Loveley! Emil får nog stor användning av hudvårdsprodukterna... 

HAHA!!! Är det ett skämt eller? Fast å andra sidan kan jag ju tänka outside the box... Jag tror att man ganska lätt fastnar i ambitioner=jobb... Och jag är en så ointresserad kariärrsmännsika som det nog går att finna. I alla fall i nuläget.

Men man kan ju ha andra ambitioner. Jag vill lyckas med Lucas, han ska bli en lydig och uppmärksam hund, för snäll och go är han ju redan. Kanske tom att vi kan ställa upp i tävlingslydnad som tävlingsform en vacker dag?

Vidare ska han kunna gå lös utan lina och utan att jag behöver oroa mig för att han sticker och inte lyssnar på NEJ!

Jag har ambitionen att skaffa mig en häst en vacker dag.

Även att hitta mitt drömyrke. Kan det vara så att jag måste starta något eget för att lyckas med det? Vågar jag?

Ambitioner kan se olika ut men man måste våga tänka outside... Nu har jag inte tid att skriva mer för jag måste träna med min blivande champion i tävlingslydnad... LUCAS!