...för min bästa mamma idag!

Mamma har varit bortrest de senaste, ja säkert 5åren på sin födelsedag och i år så är vi inte hemma. Bara för det! Jag som vill vara hemma och fira min finaste mamma men det är svårt att vara på två ställen samtidigt. Dumt, så dumt! Men ni som är hemma och ska fira min mamma ge henne en extra kram ifrån mig! Snälla!

Foto från en sisådär 28år sen...

Den här var lätt att komma på. Det ögonblick som fortfarande sitter etsat i min hjärna och mitt hjärta är när min fina, underbara Puma kom hem efter att ha varit borta alldeles för länge från mig. Hon försvann i juli, jag var ute varje dag och letade efter henne, gick runt i skogen och ropade, satte upp lappar, ringde till katthem, djurkliniker, polisen.

Men så en natt... klockan var ett på natten, vi var precis på väg i säng. Det var vansinningt varmt och kvavt ute så vi hade fönster och dörrar öppna. Jag stod i hallen och hörde ett jamande men var helt säker på att det var grannens katt som lät. För ja, det lät som han. Emil gick ut en vända ändå, bara för att kolla. Han hörde knastrande steg i gruset och tänkte att "men så nära bruka rinte Snowy gå." Sen uppenbarade sig en tufsig liten kattfröken. Och när Emil ropade till mig. "Annica, kom och kolla vad jag har hittat" Då hoppade mitt hjärta över ett slag och jag rusade ut för att möta dem! Min fina älskade snorkfröken var hemma! Åh vad hon njöt av att äntligen vara hos oss igen. Hon låg alldeles stilla och bara blundade i husses famn medan jag bara pussade och pussade på henne. Finaste flickan! Sekunden senare ringde jag pappa och mamma, att klockan var ett på natten brydde jag mig inte om. (och inte de heller).