Ett annat ögonblick. Förra ögonblicket för något som gjorde mig glad, eller det var en underdrift! ÖVERLYCKLIG! Det här ögonblicket är mindre trevligt.

Jag var på väg hem ifrån jobbet, ganska exakt ett år sedan. Var väl inte speciellt trött egentligen men när jag körde in på sista delen av motorvägen, den som saknar belysning så smällde det till. Ögonlocken blev tyngre och tyngre. Vred upp volymen på radion och på med fläkten med kalluft. Helt plötsligt inser jag att jag inte tittar på vägen, jag sover. En sån chock! Jag var på väg över till andra körbanan, somnade bara en mikrosekund men det kan räcka om man har otur. Resten av vägen satt jag som på nålar och vågade knappt blinka.

Det värsta med den här tröttheten är att den bara slår till, som en blixt från klar himmel. Helt utan förvarning.

Hundmys hemma hos Stina! Scilla och Ella älskar Lucas, världens snällaste lekfarbror! (Lite för snäll...)