Sämre kan man ha det, sitter på jobbet och tittar på Svärdet i Stenen. Mys! 

Kärlek finns i så många olika former. Min kärlek till Emil är väl den man först kommer att tänka på. Min älskade Emil. Han är mitt allt och är min bästa vän! Med honom kan jag vara mig själv och han ger mig så mycket. Tänk att ha någon som säger samma sak som man själv precis tänkte. Att veta att han finns där och att han älskar mig fast att jag bryter ihop över att jag inte kan välja strumpor. Han väntar tålmodigt och plockar upp spillorna för att göra mig hel igen. Han och jag blir ett.

Sen finns det annan kärlek. Kärleken till min familj, min fina mamma och pappa. Som ställer upp, fixar, ger goda råd, som jag kan ringa när jag vill om jag måste, lånar ut pengar, passar djur.

Min bror. Vi bråkar fortfarande, visserligen muntligt numera men det ryker ur öronen på mig dock älskar jag honom också. Och min lilla Trollunge, Emma, finaste Emma, finaste finaste finaste!

Sen har vi kärleken till mina fina djur! Mina gosbomber. De ger så mycket tillbaka och kräver så lite. Förutom när de är sjuka förstås. Men vad gör man inte för sina fina pälsklingar.