Den här månaden, Januari, har varit en fantastiskt fattig månad för min del. Ja om man ser till pengarna alltså. Sen är jag ju alltid rik på andra sätt. (oj så fint skrivet av mig).

Januari är början på något nytt, ja år alltså, 2011 om ni missat det. Hitills har det inte gjorts så mycket. Jo vi var förstås en sväng i Västervik och hälsade på Emils familj.

Sen har vi inskolningar på jobbet. Två syskon som ska börja vilket förenklar det hela lite. Man behöver inte bygga upp något nytt förtroende med nya föräldrar utan kan i stort koncentrera sig på att få barnen trygga och glada.

På söndag börjar jag och Lucas en ny kurs, tävlingslydnad. Ska passa på att få lite tips av vår duktiga tränare om hur jag ska göra när Lucas stänger av. Alltså när han tex. hittar bajs eller nått annat gott som är mer intressant än mig. JAG BLIR GALEN när han inte lyssnar. Han är helt och fullt medveten om att han gör något fel, det syns på hela honom. Han visar underkastelse till max när jag får tag på honom MEN HAN KAN INTE LÅTA BLI! *suck* Blir väl fortsatt linträning med honom, tyvärr vägrar Emil och om bara jag gör det så är det lite bortkastat. Kan någon övetala honom? Snälla! Emil alltså.

Så mycket mer händer nog inte, är vanliga vardagslunken, ekorrhjulet -kalla det vad ni vill.

Hundägare som inte plockar upp efter sin hund är bland det vidrigaste som finns. Alla högar med hundskit som tittar fram på vårkanten under snösmältningen är fler än man kan räkna. MEN när ens hund bajsar rakt ner i ett ishål, då är det inte lätt! Det var helt omöjligt att få upp den här högen. Men jag gjorde ett tappert försök iaf. Tanken som räknas eller?!