Jag blir ganska lätt upprörd och arg, det vet ni som känner mig. Det är allt från hundbajs till stora orättvisor.Jag försökte skriva ett intelligent inlägg om det här men det blev bara ordbajs och uppradning av saker och ting. Vi kan väl bara säga att jag OFTA BLIR FANTASTISKT UPPRÖRD, även över banala saker. Emil säger ofta till mig att bry mig mindre, något som jag har uppenbart väldigt svårt för! Jag ger mig här och nu kan inte skriva mer om det här ämnet jag blir bara upprörd...

            Varför nöja sig med en sketen pinne när man kan få med sig ett helt träd? Den här gången vann dock trädet vilket är ovanligt.

Ett annat ögonblick. Förra ögonblicket för något som gjorde mig glad, eller det var en underdrift! ÖVERLYCKLIG! Det här ögonblicket är mindre trevligt.

Jag var på väg hem ifrån jobbet, ganska exakt ett år sedan. Var väl inte speciellt trött egentligen men när jag körde in på sista delen av motorvägen, den som saknar belysning så smällde det till. Ögonlocken blev tyngre och tyngre. Vred upp volymen på radion och på med fläkten med kalluft. Helt plötsligt inser jag att jag inte tittar på vägen, jag sover. En sån chock! Jag var på väg över till andra körbanan, somnade bara en mikrosekund men det kan räcka om man har otur. Resten av vägen satt jag som på nålar och vågade knappt blinka.

Det värsta med den här tröttheten är att den bara slår till, som en blixt från klar himmel. Helt utan förvarning.

Hundmys hemma hos Stina! Scilla och Ella älskar Lucas, världens snällaste lekfarbror! (Lite för snäll...)

Den här månaden, Januari, har varit en fantastiskt fattig månad för min del. Ja om man ser till pengarna alltså. Sen är jag ju alltid rik på andra sätt. (oj så fint skrivet av mig).

Januari är början på något nytt, ja år alltså, 2011 om ni missat det. Hitills har det inte gjorts så mycket. Jo vi var förstås en sväng i Västervik och hälsade på Emils familj.

Sen har vi inskolningar på jobbet. Två syskon som ska börja vilket förenklar det hela lite. Man behöver inte bygga upp något nytt förtroende med nya föräldrar utan kan i stort koncentrera sig på att få barnen trygga och glada.

På söndag börjar jag och Lucas en ny kurs, tävlingslydnad. Ska passa på att få lite tips av vår duktiga tränare om hur jag ska göra när Lucas stänger av. Alltså när han tex. hittar bajs eller nått annat gott som är mer intressant än mig. JAG BLIR GALEN när han inte lyssnar. Han är helt och fullt medveten om att han gör något fel, det syns på hela honom. Han visar underkastelse till max när jag får tag på honom MEN HAN KAN INTE LÅTA BLI! *suck* Blir väl fortsatt linträning med honom, tyvärr vägrar Emil och om bara jag gör det så är det lite bortkastat. Kan någon övetala honom? Snälla! Emil alltså.

Så mycket mer händer nog inte, är vanliga vardagslunken, ekorrhjulet -kalla det vad ni vill.

Hundägare som inte plockar upp efter sin hund är bland det vidrigaste som finns. Alla högar med hundskit som tittar fram på vårkanten under snösmältningen är fler än man kan räkna. MEN när ens hund bajsar rakt ner i ett ishål, då är det inte lätt! Det var helt omöjligt att få upp den här högen. Men jag gjorde ett tappert försök iaf. Tanken som räknas eller?! 

Ånger, ska man ångra? Tänka tillbaka på det som varit? Klart man ska ångra men kan man ångra för mycket? Tänka för mycket? Svaret är självklart för mig. Ja, man kan se tillbaka för mycket på det som varit och ångra. Det blir som ångest, magen liksom kniper ihop sig. Ofta kommer det här när jag har för mycket tid att tänka. Tex. när jag inte kan sova vilket tyvärr händer i perioder för mig. Jag vill bli bättre på att inte se tillbaka på det som varit utan istället blicka framåt.

En sak jag verkligen ångrar är att jag aldrig gick på min bästa väns begravning. Hon dog när jag var sju och hon åtta. Det är över tjugo år sedan men jag tänker fortfarande på det då och då. Det här är inget jag ligger och grubblar på om nätterna då är det mer banala saker det handlar om. Men så ligger det till.

Nåväl, nu försöker vi blicka framåt! Inget blir bättre av att plåga sig själv.

Jag tror att Annika vet att jag velat vara där. Fina Annika med de blonda änglalockarna och fräknarna! Hon var StorAnnika och jag LillAnnica.

Vila i Frid.

Jag somnade och vaknade som... Elvis! Så det kan gå. God morgon!