Den här var lätt att komma på. Det ögonblick som fortfarande sitter etsat i min hjärna och mitt hjärta är när min fina, underbara Puma kom hem efter att ha varit borta alldeles för länge från mig. Hon försvann i juli, jag var ute varje dag och letade efter henne, gick runt i skogen och ropade, satte upp lappar, ringde till katthem, djurkliniker, polisen.

Men så en natt... klockan var ett på natten, vi var precis på väg i säng. Det var vansinningt varmt och kvavt ute så vi hade fönster och dörrar öppna. Jag stod i hallen och hörde ett jamande men var helt säker på att det var grannens katt som lät. För ja, det lät som han. Emil gick ut en vända ändå, bara för att kolla. Han hörde knastrande steg i gruset och tänkte att "men så nära bruka rinte Snowy gå." Sen uppenbarade sig en tufsig liten kattfröken. Och när Emil ropade till mig. "Annica, kom och kolla vad jag har hittat" Då hoppade mitt hjärta över ett slag och jag rusade ut för att möta dem! Min fina älskade snorkfröken var hemma! Åh vad hon njöt av att äntligen vara hos oss igen. Hon låg alldeles stilla och bara blundade i husses famn medan jag bara pussade och pussade på henne. Finaste flickan! Sekunden senare ringde jag pappa och mamma, att klockan var ett på natten brydde jag mig inte om. (och inte de heller).

Var precis och hämtade ut ny antibiotika till Lucas. Veterinären ringde i morse (precis de fem minuterna som jag gick på toa så jag missade samtalet, tur att hon hade Emils nummer också!) Det visade sig på provet att han åt fel antibiotika för de bakterier som fanns i såret, såklart!  Som sagt, varför ska nått gå lätt? Så vi fick ta oss en tur ner till apoteket och hämta upp nya tabletter till skutten. Fast såret ser jättemycket finare ut nu så lite måste de ha hjälpt. Nåväl... Nu hoppas vi på det bästa. Lucas mår som en prins iaf. Märks inte ens på honom att han skulle vara sjuk på något sätt. ENERGIBOMB! Få ju bara gå halvtimmes promenader i koppel pga. stygnen. Han vill ju LEKA, SPRINGA OCH BUSA. Jobba lite med hjärnan.

Jag har aldrig haft en bästa bästa vän. Antar att jag har varit för ombytlig för det? Har lätt att bli uttråkad och tär väl säkert både på mig sjäv och mina vänner om vi umgås för intesivt.

När jag var yngre så ville jag också ha en bästis "som alla andra" men sen när jag blev äldre så insåg jag fördelen med att ha många riktigt bra vänner. Och tro det eller ej, men alla mina bra vänner står mig fortfarande nära och är fortfarande mina bästisar. Så man kan väl säga att jag har det fantastiskt bra som har ett tiotal "bästisar." Det sköna med bra kompisar är att man kan vara ifrån varandra flera månader nästan ett år men sen när man träffas igen så är det som det aldrig varit nått glapp, förutom att man har tusen saker mer att prata om.

Men sen kan man ju dra det hårt, vem kan jag säga allt till, vem ser mig precis som jag är, och vem får stå ut med alla mina dåliga sidor, mina utbrott? Jo Emil förstås!♥

Jahopp, när den här dagen började satt jag i bilen någonstans i småland. Vid ett kom vi fram till V-vik. Väl här tog jag en snabb promenad med Lucen och sedan blev det sängen. Vaknade vid åtta av att Kasper (Emils brorson) pratade på övervåningen, Lucas skällde till men sen somnade vi om, både han och jag. Vi vakande igen vid tio och beslöt att det var dags att vakna på riktigt, Emil fick också vakna. Ut i snöstormen med Lucen och sen frukost.

Sen tvättade vi Lucens sår och smörjde hans tidigare ädlare delar med helosan.

Nu sitter de andra och äter lunch.

Det har varit min dag hitills får uppdatera mer senare.

>-------uppdatering-------<

Happ... Dåsa... Några timmar till har förflutit. Vi har; ätit lunch, gått med Lucas och Kasper... Eller... VI gick, Kasper åkte först snowracer, sen åka han Emil , -Sara, -Johan osv... Satt i en snödriva en stund, tillsammans med Gustav. Vi fotade Kasper i snödrivan men då blev Gustav lillebrorssur så vi fick fota honom också. Notera även Lucaskisset till höger.

Nu sitter vi med varsin slaptopp vid matbordet; fem datorer och fem vi... Socialt värre! Och Kasper fick sina julklappar, gratisgrejjerna var roligast!

>--------uppdatering---------<

Ne jag orkar inte. Men jag förlorade sista omgågen i mexican train, bäst jag skriver det annars skriver sara det i en kommentar.

Sämre kan man ha det, sitter på jobbet och tittar på Svärdet i Stenen. Mys! 

Kärlek finns i så många olika former. Min kärlek till Emil är väl den man först kommer att tänka på. Min älskade Emil. Han är mitt allt och är min bästa vän! Med honom kan jag vara mig själv och han ger mig så mycket. Tänk att ha någon som säger samma sak som man själv precis tänkte. Att veta att han finns där och att han älskar mig fast att jag bryter ihop över att jag inte kan välja strumpor. Han väntar tålmodigt och plockar upp spillorna för att göra mig hel igen. Han och jag blir ett.

Sen finns det annan kärlek. Kärleken till min familj, min fina mamma och pappa. Som ställer upp, fixar, ger goda råd, som jag kan ringa när jag vill om jag måste, lånar ut pengar, passar djur.

Min bror. Vi bråkar fortfarande, visserligen muntligt numera men det ryker ur öronen på mig dock älskar jag honom också. Och min lilla Trollunge, Emma, finaste Emma, finaste finaste finaste!

Sen har vi kärleken till mina fina djur! Mina gosbomber. De ger så mycket tillbaka och kräver så lite. Förutom när de är sjuka förstås. Men vad gör man inte för sina fina pälsklingar.

Så här har vi det när det ska tvättas och fixas med operationssåret och pungen. Visst ser han lidande ut! (ironisk) Sötnöt! Men den där kragen är ett jävla otyg tycker vi! Framförallt Lucen! Nödvändigt tyvärr. 

Jahopp, kan ju börja med att tala om att det inte är jag som har hittat på dessa rubriker. Som om ni skulle vara intresserade av vad jag har ätit idag.

Eftersom att klockan är sisådär tio så har jag nog inte hunnit med så mycket ännu. (Ja, det är ett tidsinställt inlägg). Men om dagen är som den brukar så har jag stoppat i mig två dubbelmackor i bilen på väg till jobbet. Just nu har vi pågens limpa hemma, god och totalt onyttig. På har jag haft laktosfritt smör från valio och kanske hushållsmedwurst och, ja vad ska vi tro? ost kanske? Antagligen drack jag laktosfri mjölk till.

Nåväl... Antagligen har jag hunnit med en eller två koppar svart kaffe på jobbet också.

Till lunch, vid elva, kommer jag att inta pasta med tonfisksås, -eget recept!

Middagen kommer att bestå av något med köttfärs, anagligen tacos då Emil typ ÄLSKAR tacos... WHY?! Nåväl... Så blir det nog annars får jhag väl gå in och ändra eftersom att det är totalviktigt!!