Ännu en jul i sjukdomens tecken. Mår fortfarande dåligt och är så trött, så sabla trött. Jag har sovit middag varje dag och har ändå däckat som en klubbad säl när kvällen varit till ända.

På onsdag åker vi och det känns sådär att bihålorna värker, snoret rinner, halsen ömmar, huvudet värker och så hostar jag storknar. Nässpray, KanJang, cocilana, alvedon , bisolvon och koksaltlösning är mina bästa vänner. Åh typiskt.

Annars så har julen varit fylld med skratt, trevligt sällskap, god mat, roliga lekar och fina presenter.

Men jobbigt är det, att imorgon ska jag lämna min hund här i Västervik när vi åker hemåt. Min fina älskade hund. Det känns oerhört tungt. Två veckor....

Lucas inledde helgen med kusinhäng. Sover i kapp med Victor.

Sen skulle Kasper läsa bok för Lucas men faster fick hjälpa till efter ett tag.

"Lucas vill du  leka med mitt flygplan?"

Ett paket under granen luktade GOTT!!! Bäst att ligga på det så ingen kan ta det.

Mmmm....

Och så ÄNTLIGEN!!! Tomten!

Åh, värsta dinosauriebenet!

Kasper fick en bilbanan som man även kan ha som hårband.

När man för en gångs skull har sminkat sig så måste man ju ta en egobild men den blev såklart suddig.

Lucas är också trött idag. Sötnöt!

Det är helt fantastikst väder ute och det känns helt värdelöst att spendera den här dagen inne. Men skadad hund och sjuk matte resulterar i det här.

Jag är sjuk, ja de visste ni ju redan men nu är jag verkligen sjuk!!! Jag somnade på soffan idag igen och sov en hel timme!!! Galet!Och så sov jag till tio imorse också.

Min dag

Vaknade vid ett med feber. BLÖ. Halsen och huvudet värker i kapp. Knappt någon feber nu på morgonen men 39grader i natt? Konstigt! 

Det skulle kunna bli en egen kategori...

Fick tid hos fantastiska Gunnar Möllermark idag. Både djurvårdaren jag bokade tid med i morse och djurvårdaren som assisterade bedyrade hans storhet. Jag har träffat honom tidigare i samband med Lucifers "trasiga- klo - period" och jag är beredd att hålla med dem.

Nåväl, Gunnar kände igenom Lucas ben, böjde och bände med samma resultat som jag. Obekymrad hund som bara satt där. Jag har ju misstänkt att det sitter högt upp och visst var det så. En riktigt öm punkt vid bogen (skuldran) hittades, jag har inte vågat trycka så hårt men nu blev av verkligen utsatt för grundlig undersökning. Det troliga är att muskeln har fått sig en rejäl smäll.

Bilden lånad härifrån.

Så nu går han på Metacam i 8-10dagar. Nu äventyras vår resa till Gran Canaria för det blir väl antagligen ett återbesök och vi ska ju åka nästa onsdag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte ens om jag vill åka, vill inte lämna bort en sjuk hund och när hundvakterna dessutom bor 30mil från vår veterinär så blir ju återbesöket en aning krångligt att åstadkomma. Kan ju ta med honom upp på tisdag men meningen är att han ska vara kvar i Västervik i två veckor. Jag dras med dåligt samvete, jag vill vara hemma med min hund och se till att han blir frisk. Jag skiter egentligen i resan bara min hund blir frisk. Men jag vet att min mamma skulle bli ledsen om vi inte följde med. ÅHH!!!! JAG ORKAR INTE!

Nåväl, den stora oron nu är hans sporre. Den har jag inte ens berättat om för jag tyckte att det var nog med sjuka djur på bloggen. Han hoppade och busade för några veckor sen och plötsligt pep han till och stod med vänsterbenet i luften. Undersökte benet och hittade inget men antagligen så blev det en liten liten spricka i sporren och den har gått upp mer och mer tills vi upptäckte den vid en tasstorkning och handduken fastnade. Han har knappt varit bekymrad över den men nu idag när jag bad Gunnar slänga ett getöga på den så nästan skrek Lucas av smärta och då har jag en smärttålig hund. Har vi tur så hjälper metacamet även mot sporren, har vi otur så måste den dras helt och få växa om från början alternativt opereras bort. BYE BYE RESAN x2. Det här är ju helt sinnessjukt! Hur kan en hund göra sig så mycket illa? Jag fattar inte. Det är ju inte som att han lever ett högrisk liv.

Är det här en prövning? Nu ska vi se hur mycket hon orkar innan hon kraschar och det vill jag lova. Om det är det de är ute efter så är det nära. Är det inte meningen att jag ska ha djur? Är det det man försöker säga. Jag vet att många tycker att jag har för mycket djur. Men vet ni, mina djur är mitt liv eller en stor del av det. Jag skulle liksom inte fungera utan dem.

Oj så långt det blev. Jag ska bara avsluta nu...

När vi kom hem kraschade både jag och Lucas i soffan, tittade på klockan, fyra. I nästa stund vaknar jag av att Lucas är arg, skäller högt och morrar, någon är vid dörren. Förvirrad och uppenbarligen nyvaken inser jag att klockan är fem och Emil är hemma. Snacka om att tömma sig på krafterna.

Huvudvärk hela dagen men vad gör det när det är fjärde advent och mamma och pappa har varit här och mysfikat! Det var härligt att träffa dem, länge sen kändes det som. Emil hade fixat lussesemlor, godare än vanliga semlor visserligen men ändock... det var ju liksom semlor och det vet man ju att det är äckligt! Mamma, finaste mamma hade med sig julkakor. Jag kommer ju att missa mammas julkakor i jul så tack för att jag fick tjuvsmaka.

Kvällen har spenderats i soffan med hämtmat och Jägarna 2, ruskigt bra film måste jag säga. Jag fick blunda några gånger...

Och ja just det, Lucas har lyckats bli halt igen, fråga mig inte hur. Och när han ska lyfta tassen (höger) så kan han inte riktigt det, han liksom lyfter den 15cm sen börjar hela benet att skaka men det verkar inte göra ont. Idéer på det? Åh suck! Får ringa mina vänner veterinärerna i morgon!

De här tre böckerna trängs just nu på mitt sängbord. Tre vilt skilda böcker, en populärdeckare, en ungdomsbok i genren fantasy och en diktsamling av årets Nobelpristagare. Och ja, jag har svårt att hålla mig till en bok, måste läsa det jag känner för för stunden.