Hemmadag idag då. Ryggen kändes kass igår och natten har varit jobbig. Inte kunnat sova ordentligt pga värk. Så när morgonen analkades och jag fortfarande inte kände mig bra i ryggen tog jag beslutet att inget jobb i världen är värt att jag sabbar ryggen, så då blev jag hemma idag. Ryggvila i sängen och sen lång skön skogspromenad i solen med Lucas vekar ha gjort sitt och nu känns det mycket bättre. Nu hoppas vi att det håller i sig för jaghar sagt att jag kommer till jobbet imorgon. Bjuder er på en bildkavalkad från igår och idag. 

Bilder från igår...

En såkallad hundgrop?

Devil, Ella och Lucas tycker om varandra. Ja Scilla med förstås men hon kom inte med på bild tyvärr...

Kiara, den här damen har lite energi i sin lilla kropp vill jag lova.

Lucas använde Ella som huvudkudde ett tag.

Bilder från idag...

Ett hav av vitsippor!

  Utsikt från badklippan

Lite bilder från idag.

Kasper och hannses pappa Johan. En är lite uppcohner.....

Lucas i närbild

Knaster

Och såklart så skulle Emil envisas med att fota mig.

Årets påskägg från jobbet.

Godiset uppdelat i olika kategorier givetvis. Surt, salt, sött, ägg, choklad, gelé, mint och gelébönor.

Den här söta kaninen fick jag av min chef i ett påskägg nått år, älskar den!

  Det lilla påskriset.

Idag hade jag ett sånt där "svarthål-depp" igen. Vet inte vad som hände. Solen sken, fåglarna kvittrade, en perfekt dag att vara glad på. Det började med tävlingslydnanden, INGENTING fungerade. Och ja det var mitt fel, vilket jag insåg ganska snabbt, bara att strunta i det när man har en sådan dag. Nåväl... Beslöt mig för att ta en promenad istället. Började gå så sakterliga på vår enda runda... Det är ju så mycket snö så hela skogen är liksom blockerad. Tog mig neråt mot vägen och sen helt plötsligt så tog det bara stopp! Kunde som inte ta mig ett steg i rätt riktning, bara stannade och stod där som ett spån. Kunde inte för mitt liv ta ett steg till... Som att någon drog ner en svart gardin framför mina ögon. Tog mig sakta framåt några steg åt gången, kände mig världelös och korkad. Det kändes som att jag bar hela världen på min axlar... Nåväl... Efter ett tag vände jag om och började streta hemmåt, helt orkeslös var jag. Som att någon förgiftat mig. Väl hemma damp jag ner på trappen (lastpallarna) och blev sittandes där ett tag medans livet började strömma in i mig igen. Konstigt när det blir så där, det händer mig ju då och då och det är lika jobbigt varje gång. Slår till helt utan varning. Nåväl, bjuder er på bilder från eftermiddagen, efter...

  Den här fina räfsan(?) fick vi överta från grannen som inte ville ha den längre. Jag tycker att den är så fin! Den ska få stå på våran äng i sommar!

Jag önskar att jag hade orkat släpa med mig den digtala systemkameran igår men för att vara taget med min Iphone 3g är det inte så dåliga foton ändå.