Hektisk och rent utav galen dag på jobbet, jag var rätt slut när klockan slog fyra och det var dags för hemgång. Orkade inte ens sätta mig i bilen med det samma. Fick hämta mig en stund först. Det är tur att man tycker om sitt jobb och att skruttungarna är fantastiska! 

Det fick bli en avkopplande promenad i skogen när jag kom hem. Att regnet öste ner gjorde ingenting, det gjorde bara att jag kunde koppla av mer. Inte många ute i sånt väder direkt. Men vi mötte en hund och dess matte. Eller, nej, fel av mig. Jag trodde vi skulle möta en hund och dess matte men det visade sig att matten och hunden hade gått upp i skogen när de såg oss komma på vägen. (Emil såg dem genom fönstret.) Vi måste ha sett väldigt respektgivade ut där vi gick, min labradåre och jag... 

Med tanke på att jag ser i syne då och då så tänkte jag, när jag inte såg matten och hunden när jag kom runt kröken på vägen att jag gjort det igen. Men varför skulle jag hallucinera fram en boxer och en matte med röd jacka liksom? 

Han ser väääldigt ledsen ut men jag lovar att det inte beror på vädret eller ens skogspromenaden. Han är som sin matte, gillar inte att posera framför kamerna och framför allt så gillar han inte att vara tvungen att sitta stilla mitt ute i skogen. TRÅKIGT MATTE!!!!

Varför är det så här? Söndagsmys i soffan men ändå så stressar jag över sådan som jag borde göra. Varför kan man inte bara njuta av att få vara ledig för? Och allt är i mitt huvud. Ingen som stressar och pressar förutom jag själv. Hur blir man kvitt hjärnspöken? Kan någon vänlig själ tala om det för mig? Jag skulle vilja vara mer som en hund eller en katt, leva i nuet inte behöva tänka på framtiden eller det dumma man gjort tidigare i livet. Gjort är gjort liksom, sluta älta all skit. Glöm och gå vidare. SUCK! Är det så killar har det? Emil är alltid så lugn i alla situationer, är alla det? Är det bara vi tjejer som är så jävla puckade? 

Söndagshäng här hemma, finare ord för söndags-slöande... Vi pysslar med ingenting. Eller jag pysslar med ingenting just nu för jag har ju nymålade naglar och det vet ju alla, att man inte kan göra någonting när man precis har målat naglarna ju! Emil dammsuger, konstigt sätt att göra ingenting på! Jaja, jag ska snart packa in mig och Lucas i bilen och åka ut till Årsta Havsbad där jag ska träffa två av mina fina. Alex och Karin. Blir promenad och antingen massa skvaller, har en del att att igen... 

Nu får det snart vara slut med slötittade på Gilmore Flickorna och soffhänget. Fick tuppjuck utav att vara uttråkad så jag styrde nyss upp en taco-spelkväll hos ett par kompisar. Nu ska jag ta med mig Lucas ut för ett pass lydnad och sen en lång härlig skogspromenad för att avsluta med lite bollkastning eller nått. Japp, måste aktivera prinsen för han blir hemmalämnad i kväll, vi ska ut på minerad barnfamiljs-mark. Vågar inte ha med mig honom för då riskerar vi att hamna på djursjukhuset inatt med kräkis-hund. Munkorg är inget alternativ, han blir så olycklig då, har han det bättre hemma. 

Gammal bild från stallet, himmelriket för en hungrig Labradåre!

Alltså jag råkade nog nyss visa mig naken för grannen... Så går det när man tror att man aldrig ska stöta på någon när man öppnar dörren... Bjuder på den. Nu vankas fredagsmys i form av pizza, pizzeria-pizza inte fryst pizza. LYX!

Alltså det roliga i inlägget försvann liksom när bilden inte kommer med. Tack för den bloggplatsen! Ska aldrig mer MMS-blogga! Nu har jag lagt till bilden på redigt genom datorn. 

Hehe, skickade en inköpslista till Emil nyss... Ibland är jag bara för rolig, vem äter kattmat blandat med havregryn liksom?!  

Bloggtorka, eller nej fel av mig. Har endel att skriva om men har inget skriv i fingrarna. Återkommer när skrivet är tillbaka. 

Lucas gillar godis -det har han ärvt från sin matte.

Och sen spanade vi ut över vår å... 

Idag har jag jagat tjuvar, ellet en tjuv är nog mer rätt. Närmare bestämt Blom! Ja, Dunder-Karlsson var på semester eller nått.. Man bara måste älska mitt jobb! Annars då?! Jo jag sitter i bilen med en orkidé mellan benen. Ja mer mellan knäna om vi ska vara noga. En pina för ett adhd-barn som jag! Att sitta stilla alltså, inte orkidén... Vad invecklat det blev. Jag försöker i alla fall göra det bästa av situationen med bra musik i öronen, bars två timmar kvar eller så. Åh suck! Om bloggplatsen hade fixat sin app så hade ni fått en bild på mig i mina fina hörlurar. Rosa med döskallar på, liten hjälp på vägen när ni tänker mig i dem. Jaja, återgår till att sucka högt så att resesällskapet förstår hur tråkigt det är att åka bil. Tjingeling!