Jaha, så kan det gå. Jag skulle ju ta det lugnt idag men det kunde man väl ana, att har man en släng av bokstavskombination så är det svårt. Om det nu inte är så att man har hundra tråkiga saker att göra. Då är det lättare att slappa, men med dåligt samvete förstås... Varför är det så? Nåväl, vad blev det då? Sisådär fyra maskiner tvätt, dränkning av orkidé-samlingen, vattning av övriga blommor och såklart skogen med Lucas. Men det tillhör ju vardagen som hundägare, även en dag när man inget ska göra. 

Ja och sen då, vi har ju haft finbesök av Emils kusin med fru. De bjöd på mat. Japp, ni läste rätt de kom hit och bjöd oss på mat. Tyckte att de varit här och ätit så ofta så nu var det tydligen deras tur att bjuda. Ja inte mig emot. Men hörni nu blir det bilder istället. Jag ska fortsätta att försöka att göra ingenting. 

Orkidé-samlingen

...och så fick jag ju paket också...

En superfin stelton-termos.

Vi hittade en ny fin plats längs sjön.

Vårens första vitsippa!!!

Ni kan inte få nog av bilder på min Lucas va?

Så bara därför får ni en till. Jag skulle hålla i pinnen så att han kunde tugga ordentligt!

Ja just ja, Stine var snäll och kapade mitt hår en decimeter. TACK!

Nu vet jag varför jag jobbade arslet av mig hemma igår. Det var för att jag ska göra nada idag. Tar edigt helt enkelt. Det tyckte uppenbarligen Lucas också att han skulle göra, träningen  var som tuggummi, jag jobbade mer än han. Vi gav upp. Nu ligger han och tuggar på ben och jag, ja jag gör inget annat än njuter av lugnet. Årest första humla är också skådad. Den höll nyss på att krocka med mig. 

Jag har nog världens snällaste hund. Och Lucas har den nördigaste matten i världen. Men vi passar varandra rätt bra. This is us! For real!

Jag och Lucas tog oss en liten tur i skogen på förmiddagen. Det blev lite längre än vad jag tänkt, närmare bestämt tre timmar ute i vildmarken. Vi liksom kom bort ett tag därute. Helt plötsligt kom vi fram till en grusväg jag aldrig sett förut. Valde det håll som kändes mest rätt och hamnade tillslut på sörmlandsleden och den vet jag går förbi nära hemma så då tog vi in på den. vill bara tacka min älskade Iphone för vägvisningen. Och just det, Lucas har tagit årets premiärdopp. I ett litet vattendrag i skogen. Hur mysigt som helst enligt honom. Jag trodde jag filmade man hade fel inställning på mobilen. Så det blev inget och när jag skulle göra en omtagning så valde han att hoppa över istället. Var kanske lite kallt?

Hund på sten.

Hund på okänd grusväg.  

Muskan! Då vet jag vart vi är, ja nästan... på väg åt rätt håll i alla fall.

Blåsippa! Man bara måste älska Iphone. Blir så bra bilder.

Jag tänkte att Lucas var trött men en pinne kan man tydligen alltid orka med.

Man blir törstig av att vara på äventyr.

Tussilago hemma i diket.

Hemma igen och ytterligare en pinne.

Min lugg efter att ha varit instängd i en keps hela förmiddagen.

Ett krossat ägg är otur...

Två är klantigt!

Jag fick i mig lunch till sist i alla fall...

Fy fanken alltså! Nu börjas det! Barnens snor har nu överförts på mig och förkylningen är ett faktum. Blir till att göra häxbryggd när jag kommer hem. Och så kan jag ju alltid peta i mig mirakelknarket från Gran Canaria... Nu ska jag återgå till snorungarna, rasten är slut! Tjigeling!

Jaha, så har onsdagen gått då. Det har varit en bra onsdag. Jag fick ett hjärta i min kaffekopp på fikarasten.

Jag har väldens sötaste hund, kolla bara!

Jag bor på en helt underbar plats.

Jag såg att vårt tranpar har kommit tillbaka även i år och att båda lever.

Men sen tog orken lite slut.

Skönt att avsluta dagen på min divan med sushi, ett glas Fanta och så snart Grey´s Anatomy. Men det har jag inget foto på.

Det är inte lätt alla gånger...