Sitter i soffan och degar för det har jag förtjänat! Njuter av lite vin och chokladpraliner (jaja, Risen men det låter mer exklusivt med praliner...) Och så slö-glor jag på Let´s Dance och läser igenom min favvolista med bloggar. Nu är det långhelg! 

Får nog lägga ner för idag, Luci pockar på min uppmärksamhet, fast bara en aning... typ. Vi ska tydligen mysa lite har han bestämt.   

Jag skulle bara berätta att en sak som jag verkligen tycker är såå urtråkigt är att borsta tänderna. Jag gör det givetvis men fyy så tråkigt det är!!! Onödigt vetande men så är det i alla fall. Tjingeling!

Matte och husse ville att jag skulle gå ut och kissa. Alltså är de galna? Jag ligger ju så underbart skönt! Fast de blir ju å andra sidan inte superglada när jag väcker dem vid fyra imorgon bitti... Kanske bäst jag slår en drill då... *åh suck!!!* ALDRIG får man vara i fred.

Hektisk och rent utav galen dag på jobbet, jag var rätt slut när klockan slog fyra och det var dags för hemgång. Orkade inte ens sätta mig i bilen med det samma. Fick hämta mig en stund först. Det är tur att man tycker om sitt jobb och att skruttungarna är fantastiska! 

Det fick bli en avkopplande promenad i skogen när jag kom hem. Att regnet öste ner gjorde ingenting, det gjorde bara att jag kunde koppla av mer. Inte många ute i sånt väder direkt. Men vi mötte en hund och dess matte. Eller, nej, fel av mig. Jag trodde vi skulle möta en hund och dess matte men det visade sig att matten och hunden hade gått upp i skogen när de såg oss komma på vägen. (Emil såg dem genom fönstret.) Vi måste ha sett väldigt respektgivade ut där vi gick, min labradåre och jag... 

Med tanke på att jag ser i syne då och då så tänkte jag, när jag inte såg matten och hunden när jag kom runt kröken på vägen att jag gjort det igen. Men varför skulle jag hallucinera fram en boxer och en matte med röd jacka liksom? 

Han ser väääldigt ledsen ut men jag lovar att det inte beror på vädret eller ens skogspromenaden. Han är som sin matte, gillar inte att posera framför kamerna och framför allt så gillar han inte att vara tvungen att sitta stilla mitt ute i skogen. TRÅKIGT MATTE!!!!

Det är just vad det här kommer att vara. Ibland blir man ju så sär stolt så att man spricker och att få beröm över sin hund... Ja då säger det ritch!

Emils kollega frågade om inte hon fick låna Lucas för en promenad idag mitt på dagen. Hon behövde ha motion och det passade ju utmärkt tyckte Lucas för så kul är det inte att ligga på husses kontor faktiskt... När hon lämnade tillbaka honom 1,5timme senareså fick Lucas beröm över hur väluppfostrad han är.......! Samma sak när mamma och pappa hade honom förr förra helgen. "Han är ju så lätt att ha och göra med så det är inga problem". Som balsam för själen för en som sliter sitt hår då och då och det är inte lätt alla gånger. Och frågar man mig... så är han fantastiskt OUPPFOSTRAD!!! Men jag älskar honom ändå! 

Varför är det så här? Söndagsmys i soffan men ändå så stressar jag över sådan som jag borde göra. Varför kan man inte bara njuta av att få vara ledig för? Och allt är i mitt huvud. Ingen som stressar och pressar förutom jag själv. Hur blir man kvitt hjärnspöken? Kan någon vänlig själ tala om det för mig? Jag skulle vilja vara mer som en hund eller en katt, leva i nuet inte behöva tänka på framtiden eller det dumma man gjort tidigare i livet. Gjort är gjort liksom, sluta älta all skit. Glöm och gå vidare. SUCK! Är det så killar har det? Emil är alltid så lugn i alla situationer, är alla det? Är det bara vi tjejer som är så jävla puckade? 

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

 Foto: © UNICEF/Asselin 

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj