Mycket har hänt sedan sist och jag kommer att få dela upp det då jag inte mår så bra just nu.

tidig måndagmorgon vaknade jag och mådde illa och hade lite magvärk, gick upp och spydde men det gick inte över, magvärken eskalerade tills jag inte stod ut längre, har aldrig haft så ont i hela mitt liv! efter en timme och ett samtal till sjukvårdsupplysningen satt jag i bilen med en spypåse i knät och Emil bakom ratten.
Framme på SÖS, kunde jag inte sitta ner i väntrummet då min mage gjorde så fruktansvärt ont, jag vankade omkring och höll på att spy igen då Lotta uppenbarade sig.
Lotta har varit som en extramamma för mig och hon arbetar på akuten, att hon jobbade just i måndagsmorse var nog det bästa som kunde hända mitt i allt ont!! Jag slängde mig i armarna på henne och hon ledde mig in till ett akutrum där jag fick lägga mig på en rullvagn, dom satte "en sån grej" i handen på mig och gav mig ett inskrivningsband. Sen skeppades jag över till "inre" akuten där jag fick träffa en doktor som minst sagt gjorde en grundlig undersökning av min mage, inte det roligaste kan jag lova!

Spydde en gång till, sen fick jag dropp, morfin och medel mot illamående och genast kändes det lite bättre men hela världen snurrade och jag blev supertrött.
Sen gjordes en annan grundlig undersökning hos akutgyn där dom inte hittade något. Blev sen inskriven på avdelning 56, kirurgi-mage/tarm avdelningen. Där jag tillbringade dagen med dropp då jag skulle fasta om det skulle bli en operation. senare på dagen, efter mera smärtstillande fick jag övergå till flytande föda.

Natten spenderades med dropp då jag inte fått i mig tillräckligt med vätska, lätt att sova med en slang i armen och tre andra i rummet, den ena hade syrgas som lät som ett väldigt högljutt akvarium, den andra var nyopererad och dom sprang såklart runt henne med olika maskiner hela natten mys mys mys! Den fjärde var lugna gatan. :)

efter ytterligare blodprov och doktorer som klämde och kände på mig är jag nu hemma. Är otroligt yr, har lågt blodtryck och magen har börjat att mola igen. :(

Att spendera en natt på sjukhus är inget jag vill göra igen. panikångesten jag fick då Emil gick vid nio på kvällen och jag insåg att jag skulle bli lämnad ensam där hela natten är obeskrivlig. Jag mådde så dåligt! instängd utan möjlighet att gå därifrån, med en droppvagn släpandes efter mig?! Nått jag knappt önskar mina fiender, men jag slapp bli opererad iaf. Vad det är för fel på mig vet vi fortfarande inte. vi får se om det blir en tur till SÖS inatt igen eller om jag får sova lugnt hemma. Jag vet vad jag hoppas på.