Min morgon började ju bra..... det första jag gör när jag kommer till jobbet är att köra rakt in i en glasdörr med en barnvagn och ja... spräcka hela rutan! *suck* Tårarna var på g och det blev inte bättre när en pojke på sex år kommer fram till mig och säger. "Annica, jag vet hur det känns" och ser så där medlidande ut! Omtanken och empatin fick mig att darra rejält på underläppen! Tänk vad fantastiska barn är.

Orsaken till olyckan är en härlig människa som får mig att koka över inombords... Det var *** jag var irriterad på och därför gick det åt pipsvängen när jag skulle öppna dörren med vagen, vilket vanligen går jättebra. Men uppenbarligen inte när man är rejält irriterad och tydligen tar i lite extra. Jo jag skyller ifrån mig lite... *** kläcker även ur sig, precis när det har hänt "ja... det var ju självförvållat..." *MORR* Det blir får mig knappast att gilla *** bättre!

*** spelar på strängar som får mig att se rött preicis som en tjur! Dessa upprepningar, samarbetssvårigheter, oflexibiliteten, dåliga humör, frånvaron av humor och oförmågan att känna empati får mig att koka över inombords!!! Jag blir galen! Problemet ligger hos mig... Jag måste försöka förstå att *** är som *** är och jag kan inte ändra på det! Men det är svårt, riktigt svårt...........