På onsdag har marsvinen tid hos veterinären. Först ska det göras en hälsostatus på dem och det troliga är att de kommer att få somna in. Ärtan är inte helt kry. Hon har fått en tumör på bringan som stör henne i hennes hygien och liknande. Sen har hon blivit alldeles fjällig bak på rumpan och baktassarna är röda av diarrén fast att jag tvättat henne. Dessutom så rinner det ur ögat på den sidan som hon har tumören, jag antar att det trycker på. Så som det verkar så kommer hon att få avsluta sitt jordeliv på onsdag och fara vidare till Regnbågsbron. Blir det så så kommer Doris att få följa henne. Hon har tumörer i sina äggstockar, det har hon haft länge och har hitills inte lidit av det men att omplacera henne nu, 6år gammal och dessutom då med tumörer är inte schysst. Hade det varit ett ungt och friskt marsvin så hade det varit annourlunda. Och själv vill jag inte ha henne. Det är djurplågeri, att bli lämnad ensam sina sista månader i livet när man haft kompis hela sitt liv och dessutom är ett flockdjur.

Det känns så jobbigt men samtidigt är det en lättnad nu när jag verkligen ser på Ärtan att hon är sämre. Dock hade jag velat åka in i dag och liksom sluta det nu... Nu blir det imorgon och halva onsdagen som jag måste ha det i tankarna... Och som hon måste fortsätta sitt liv istället för att få somna in. Fina Ärtan och fina Doris!