Ett kärt återseende!

Ella, Lucas, Scilla och låååångt där framme Devil.

Idag kom äntligen Stina hem efter tre månader som Ölands-bo. Jag vill lova att det har känts märkligt att inte träffas varje dag som vi gör i vanliga fall. Men nu så. En klapp på ryggen och "härligt att du är hemma" blev det. Vi är inte kramas typerna. Vi kramas med andra men inte med varandra... Det finns säkert en psykologterm för det? Nåväl. Hundarna blev glada att träffas och de räds inte kroppskontakt. Ella hälsade knappt på mig utan störtade rakt fram till min bil och hoppa in till Lucas i bakluckan när jag öppnade. Sötnosar! 

Ett annat kärt återseende i hagen, Axel och Jaspis.