Fick detta mail från Tigerharen.
En underbar historia som en katt skrivet.

Det var en gång en liten katt som packade sin lilla kappsäck för att dra ut på vandring och jakt efter någon stans att bo.

När hon vandrat många dagar och många nätter genom skogen kom hon fram till en liten gård.
Där fanns ett litet hus och en stor lada. På logen bäddade hon åt sig första natten.
När solen gick upp dagen därpå gick hon ut på gårdsplanen för att bekanta sig med sitt nya hem.

I ett av fönstrena till huset stack fyra öron upp. Dom var mycket större än hennes och satt fast på två hundar.
Hundarna förstod inte alls att använda vördnad och katt i samma mening.

Strax steg två människor ut genom husets dörr och katten blev så glad.
Vad länge sedan det var som hon sett människor, hoppas dom här var av den där snälla sorten.
Katten plockade fram hela sitt register av charm, tjusning och älskvärdhet.
Det gick hem, men så plötsligt började människorna nysa och snora och gråta, fast dom var glada.

- Attans, tänkte katten. Det där dilemmat med snälla människor som har allergi. Typsikt också, nu när allt verkade gå så bra.

Efter beskedet om att hund och allergi omöjliggjorde kattens planer på att stanna för evigt och för alltid på gården, gick hon med tunga, tunga tassar mot logen igen. Svansen släpade sorgset i marken och gjorde ett smalt litet sträck efter henne i gruset.
Huvudet slokade, men inte så mycket som det lilla katthjärtat som nu slog ensammare än någonsin.

Väl tillbaka på logen letade katten i sin kappsäck efter en bit mat.
Då hittade hon en liten lapp som hon fått av en klok gammal katt hon mött på sin vandring.

- Ta det här, hade den gamla kloka katten sagt.
Hamnar du någon gång i knipa så kommer dom här alltid ställa upp för dig.

Den lilla katten torkade en liten tår med sin lilla tass, klarade sin stämma och slog numret till Djurhemmet Tigerharen.



Så underbart och sant skrivet!
Hoppas denna kisse får det hem hon förtjänar.
Tigerharen