Jahopp, söndag igen då. Tänk att helgerna ska sworsha förbi som värsta JAS-planet, ja förutom när de kraschar då.

Dagen har bestått av lång soff-tv-frukost till att börja med. Sen tvättade Emil bilarna och bytte till vinterdubbar på min.

Under tiden gick jag och Lucas rakt ut i skogen med kompassen i näven (jag hade kompass, inte Lucas) och bara vandrade runt, kom hem två timmar senare. Då hade vi trampat i träsk, hoppat över okänt antal stockar, krupit under granar och skrämt bort älgar och vildsvin med hjälp av min förkylda trumpetnäsa. Effektivt, kan jag verkligen rekomendera, inga vilda djur i sikte! När vi planlöst irrade omkring hittade jag den här coola stenen. Värsta sprickan!

Väl ute på trygg mark igen, dvs hemma-åkrarna fick jag ett erormt behov av att fota min söta hund. Ni slipper se alla bilderna men några måste ni allt se.

Hans fina jaktväst som inhandlades förra året har gått och blivit för stor. Eller så har hunden krympt och omfördelat sin kropp lite grann. Det överflödiga skinnet i halsen får vi stå ut med. Nån plastikoperation ingår tydligen inte i försäkringen, märkligt...

Efter det så var det dags att fira lilla pappsen. Även om farsdag är ett kommersiellt jippo så vill jag ändå fira min pappa. Så det så!

  Sen var ju såklart mina trollungar med också.

Emma hjälper farmor att vispa grädde.

Jakob tyckte att blixten var en aning jobbig!