Det skulle kunna bli en egen kategori...

Fick tid hos fantastiska Gunnar Möllermark idag. Både djurvårdaren jag bokade tid med i morse och djurvårdaren som assisterade bedyrade hans storhet. Jag har träffat honom tidigare i samband med Lucifers "trasiga- klo - period" och jag är beredd att hålla med dem.

Nåväl, Gunnar kände igenom Lucas ben, böjde och bände med samma resultat som jag. Obekymrad hund som bara satt där. Jag har ju misstänkt att det sitter högt upp och visst var det så. En riktigt öm punkt vid bogen (skuldran) hittades, jag har inte vågat trycka så hårt men nu blev av verkligen utsatt för grundlig undersökning. Det troliga är att muskeln har fått sig en rejäl smäll.

Bilden lånad härifrån.

Så nu går han på Metacam i 8-10dagar. Nu äventyras vår resa till Gran Canaria för det blir väl antagligen ett återbesök och vi ska ju åka nästa onsdag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte ens om jag vill åka, vill inte lämna bort en sjuk hund och när hundvakterna dessutom bor 30mil från vår veterinär så blir ju återbesöket en aning krångligt att åstadkomma. Kan ju ta med honom upp på tisdag men meningen är att han ska vara kvar i Västervik i två veckor. Jag dras med dåligt samvete, jag vill vara hemma med min hund och se till att han blir frisk. Jag skiter egentligen i resan bara min hund blir frisk. Men jag vet att min mamma skulle bli ledsen om vi inte följde med. ÅHH!!!! JAG ORKAR INTE!

Nåväl, den stora oron nu är hans sporre. Den har jag inte ens berättat om för jag tyckte att det var nog med sjuka djur på bloggen. Han hoppade och busade för några veckor sen och plötsligt pep han till och stod med vänsterbenet i luften. Undersökte benet och hittade inget men antagligen så blev det en liten liten spricka i sporren och den har gått upp mer och mer tills vi upptäckte den vid en tasstorkning och handduken fastnade. Han har knappt varit bekymrad över den men nu idag när jag bad Gunnar slänga ett getöga på den så nästan skrek Lucas av smärta och då har jag en smärttålig hund. Har vi tur så hjälper metacamet även mot sporren, har vi otur så måste den dras helt och få växa om från början alternativt opereras bort. BYE BYE RESAN x2. Det här är ju helt sinnessjukt! Hur kan en hund göra sig så mycket illa? Jag fattar inte. Det är ju inte som att han lever ett högrisk liv.

Är det här en prövning? Nu ska vi se hur mycket hon orkar innan hon kraschar och det vill jag lova. Om det är det de är ute efter så är det nära. Är det inte meningen att jag ska ha djur? Är det det man försöker säga. Jag vet att många tycker att jag har för mycket djur. Men vet ni, mina djur är mitt liv eller en stor del av det. Jag skulle liksom inte fungera utan dem.

Oj så långt det blev. Jag ska bara avsluta nu...

När vi kom hem kraschade både jag och Lucas i soffan, tittade på klockan, fyra. I nästa stund vaknar jag av att Lucas är arg, skäller högt och morrar, någon är vid dörren. Förvirrad och uppenbarligen nyvaken inser jag att klockan är fem och Emil är hemma. Snacka om att tömma sig på krafterna.

Alltså det är är ju inte riktigt rätt... En smörblomma i december?!

Sen kom Lucas och undrade vad hans matte pysslade med, måste ju undersökas...