Igår hade jag en riktig tråkdag (emil jobbade), ja förutom då när jag var ute i urskogen med Lucas förstås. Men när man är aningen översocial och inte har någon annan än hunden att prata med (dumma påsk) så blir man aningen rastlös. Särskilt om man då som jag även har en släng av DAMP eller vad det nu är för bokstäver jag har.....

Så, idag bestämde jag mig för att inte ha en tråkdag (emil jobbade igen). Packade in mig själv och Lucas i bilen och åkte tio minuter i sydöstlig riktning dvs till Söder Kängsta och mina kära vänner i familjen Becker. De hade en utedag med eldning och förflyttning av diverse föremål från en bod som ska rivas till en container. Jag hjälpte till i en sådär tio minuter men det är ju alltid nått. Resten av tiden fördrev jag genom att passa på min matglada hund, busa med J, babbla med M och stora J, pussa på alla hundarna och ja... ni vet vara allmänt social. 

Lucas är utehund.  

Efter allt slit.... hrm, ja efter lite slit i alla fall. Var vi hungriga och M sa att de bara hade tråksaker i kylen då kom jag på den briljanta iden att vi skulle våldgästa slottet och äta lunch/middag där. Sagt och gjort, ringde upp deras köksmästare (Emil men visst låter det aningen bättre med köksmästare?) och vi var välkomna.

Så nu bytte Lucas skepnad från utehund till slottshund (Tänk utan telefonkiosk och allt!) och vi avnjöt en trevlig lunch på slottet i sällskap med alla spökena. 

Och av bara farten tog vi lite kaffe och småkakor i salongen, det är inte var dag man får sju sorters kakor bara sådär till fikat...

Vid åtta var vi hemma igen, då tyckte både Lucas och katterna att det var hög tid för middag. Älskade skitdjur! Man kan inte tro att för ett och ett halvt år sedan så smög katterna runt, rädda för den svarta besten som bryskt flyttat in i deras hem. Och den svarte besten som hemskt gärna ville äta upp kattmaten OCH jaga katterna! Nu är det bästa vänner.